Sten Ugglas tal – ”Generalsfamiljen”

Posted on | januari 11, 2012 | 2 Comments

Släktföreningen Uggla. Släktmötet å Riddarhuset, 2011-10-29.

Kåserande middagstal över ämnet: ”En av släkterna Ugglas, antalsmässigt, största familjer, ”Generalsfamiljen”.

 av Sten B:son Uggla

(Ombedd att sända in manuskriptet till kåseriet till Släktrådet för att läggas in i Släktföreningens hemsida, har jag, i brist på på förhand formulerat manus, nu i efterhand nedtecknat det jag talade om under middagen. En fördel med detta är att jag här har tagit med de passusar jag glömde att tala om då. Till yttermera visso behöver jag inte hålla mig inom den snäva tidsram, som tiden mellan huvudrätt och dessert innebar). 

Ombedd av ordföranden att tala i kväll, så är ju avsikten att jag skall tala om ”ugglor” ganska självklar. Eftersom jag tillhör barnbarnsgenerationen till Generalen GUSTAF och han hustru AUGUSTA och också har personliga minnen av flera medlemmar av den tiohövdade barnaskaran,så känns det för mig väldigt roligt att få delge Er här i kväll mina, ändock begränsade, kunskaper i ”ämnet”. Sedan en månad är jag dessutom ensam kvar i livet i min generation. Min bror Jan B:son avled den 30 september i en ålder av 87 år. Sannolikt är jag alltså den ende som idag kan berätta om flera medlemmar i min pappas syskonkrets. 

 Jag kommer att tala med utgångspunkt från detta gruppfoto, taget, med all sannolikhet, 1903-1905. Var och en har fått en map innehållande två gruppfoton, en lista på alla familjemedlemmar, föräldrarna, de tio barnen och tre ingifta, konturer med siffror för att i efterhand kunna identifiera personerna på bilderna. Om vi först överskådligt tittar på personerna ifråga, kan man raskt konstatera att praktiskt taget alla har en väldigt behärskad uppsyn. Jag vågar påstå att de är uppfostrade att uppträda behärskat, inte bara framför kameran.  Jag känner igen det från min egen barndom. Orden ”behärskning” och ”upp med hakan” hörde jag ofta. Men det finns en person i ”galleriet” som ser, åtminstone lite, glad ut och det är Sigrid, som ”blev” gift med den äldste i barnaskaran, Carl. Hon var född af Petersens, naturligt glad och full av humor. Hon tog med sig humorn in sin nya familj.

Familjens Överhuvud, GUSTAF, min farfar, gjorde en lysande militär karriär och nådde högsta graden ”general” och blev i slutet av sin bana, som pensionerad, chef för  HM Konung Gustaf V:s  stab och Serafimerriddare. Han hade då, som överstelöjtnant, bl.a.  varit chef på Krigsskolan, Karlberg i början av 1890-talet. Där föddes bl.a. sonen Bertil G:son, min pappa. Just på Karlberg sägs det att chefen, då och då, en vacker sommarkväll gick upp mot Rörstrandsgatan  till Karlbergs station. Där gick han ut på en gångbron över spårområdet, lutade sig lätt mot broräcket och tittade ned för att återigen låta sig fascineras av den förunderligt goda ”rättningen” på järnvägsrälsen. Den här skrönan (?) pekar på två saker, tycker jag, dels om en viss fantasi, dels om en karaktär präglad av rätlinjighet. Har under livet sett en hel del fotografier av farfar Gustaf, och en del porträtt. Jag tycker att man kan spåra en behärskad stolthet i generalens ansikte. Gruppfotot där han står omgiven av alla sina sex söner, samtliga i uniform motsäger inte detta intryck.  Jag får för mig att han passade på att låta ta detta foto när sonen Thorsten gjorde ”rekryten” och sålunda bar uniform. Thorsten var nämligen den ende av sönerna som valde ett annat yrke än officerens. Jag kan inte frigöra mig från tanken att generalen nog var ganska fåfäng och mer än gärna lät sig fotograferas och målas  –  helst i uniform med påhängda ordnar, ordensband och medaljer. Gustaf gick ur tiden 1924, 78 år gammal.

Farmor AUGUSTA var  en i sanning beundransvärd kvinna. Hon födde under  19 år  sina 11 barn (!) som alla utom ett (Axel G:son ) nådde vuxen ålder. Denne Axel dog 18 dagar efter födelsen, 1886. 1888 föddes sonen som döptes till Ernst Axel G:son, nummer ”9” i namnlistan. Denna insikt påminner  mig nu att jag i min barndom hört berättas om detta barn, och en koll i ”Elgenstierna”, efter Släktmötet, bekräftade detta gossebarns korta levnad. Farmor Augusta drabbades flera år innan hon dog av ”slaganfall” som gjorde henne i det närmaste totalt oförmögen att tala. Hon kunde endast säga ”ja”, ”nej” och ”söta”. Pappa Bertil berättade att när han vid något tillfälle hade med sig en kurskamrat med sig hem på lunch utan att på förhand berätta om sin mammas handikapp, märkte gästen inte att värdinnan, som han konverserat under lunchen, endast kunde uttala tre ord ! Farmor Augusta gick ur tiden 1921.  

Äldst av barnen var CARL G:son, född 1875. Gift med Sigrid, född af Petersens Hans officerskarriär förde honom via I3 i Örebro, major, till Karlsborg, överstelöjtnant till chefskapet för Krigsskolan, Karlberg, överste och vidare som regementschef i Skövde. Jag har ett vagt minne att ha träffat honom, antagligen ganska kort tid före hans bortgång, 1937. Carls och Sigrids barn fick mycket av mammans humor och glada humör. Jag minns att på en större familjefest i chefsvåningen på Karlberg, underhöll sonen Claes och dottern Marianne Beck-Friis hela sällskapet. Claes, lång och kraftig, sekunderad av kusin ”Wille” Reuterswärd, ganska kortväxt och smärt, spelade ”fotboll”  –  utan boll på matsalsgolvet. Pajaserierna fick publiken att vrida sig av skratt. Ett annat ”nummer” var trollerikonster exekverade av Claes. Alla skrattade och ingen begrep någonting Marianne, också ganska kraftig,gjorde några olika sketcher. Hennes kroppsspråk och mimik fick publiken att kikna av skratt.

Tvåa i barnaskaran var LOUISE, född 1877. Hon utbildade sig till lärarinna, ett av de ganska få yrken, som var tänkbara för kvinnor, på den tiden. Hon hade först tjänst i Brummerska skolan i Stockholm. Kom sedan till Linköpings elementarläroverk för flickor i Linköping och blev småningom  rektor för kommunala flickskolan i samma stad. Som pensionerad flyttade hon till Stockholm bosatte sig i den våning på Wittstocksgatan, där redan, sedan många år, de två yngre, också ogifta systrarna Elsa och Signe bodde. Detta att flytta ihop med de sedan länge på platsen väl etablerade systrarna skulle snart visa sig väldigt olyckligt  –   för alla tre. Efter något trubbel med hjärtat, blev Louise så klen att hon lade sig i sängen och blev i stort sett liggande resten av sitt liv, närmare 15 år. Det sägs att hon spankulerade  i våningen när båda systrarna var ute samtidigt. Jag kan tänka mig att det fanns inslag av hypokondri i Louise´s sjukdomsuppfattning. Men det olyckligaste tror jag var att de tre systrarna bodde tillsammans. Dock, faster Louise ville gärna ha och fick alltid besök av sina syskonbarn, varje gång de kom och hälsade på.

Trea i syskonkretsen var EVA, född 1879, som ”blev” gift med Pontus Reuterswärd, född 1871, officer, generallöjtnant. Faster Eva var en varm, oeerhört vänlig person. Hon var nog den ”mjukaste” av de fyra systrarna. Eva födde fem barn: Wilhelm, Carl, Gustaf, Adèle och Edvard. Eva gick ur tiden 1947.

GUSTAF G:son, född 1880, officer i artilleriet. Delade brodern Bertils intresse för gymnastik och ledarskap inom denna disciplin. Gav tillsammans med Bertil ut böckerna ”Svenska pojkarnas idrottsbok” och ”Gymnastik och idrott åt alla”. Gustaf hade nog sinne för ”practical jokes”. Han kan väl ha varit i de yngre tonåren när han en vacker dag klädde sig i en av sin mammas dräkter, gick på borggården på Karlberg och började hjula framför slottet. Vakten fick syn på denna uppenbarelse och blev helt förskräckt, i tron att det var överstinnan som blivit galen. Han stegade upp till chefens expedition och knackade på. ”Jo, översten, överstinnan bär sig så konstigt åt nere på borggården” ! Chefen hastade ner och ut. Då hängde ”överstinnan” i knävecken på en stång på vägen upp till parken med kjolarna över huvudet. Historien förmäler ej vad som sedan hände… Gustaf G:son gick ur tiden 1926.

ELSA, född 1882, bodde med sin ett år yngre syster Signe, och sedermera också med deras äldre syster Louise på Wittstocksgatan 7 i Stockholm. Under senare delen av sitt liv arbetade hon som chef på Sveriges Militära Idrottsförbunds kansli. Hon arbetade där även långt efter uppnådd pensionsålder. Eftersom Signe sannolikt endast ”drog in” mindre terminsavgifter från sin Kindergarten, måste det ha varit Elsa och Louise, med sin rektorspension, som i huvudsak bekostade systrarnas hushåll, inkluderande ”husan” Margits lön och uppehälle.

SIGNE, född 1883, var ”hemmadottern”. Jag tror inte att hon hade något arbete utanför hemmet. Hon var säkerligen ett ovärderligt stöd för de åldrande föräldrarna, där ju mamma Augusta drabbats av slaganfall flera år före sin bortgång 1921, och pappa Gustaf som tacklade av åren före sin bortgång 1924. Men när föräldrarna gått bort och systrarna förenats i gemensamt boende startade Signe en  Kindergarten, där flera generationer barn passerade revy. Signe bedrev denna verksamhet i matsalen på Wittstocksgatan. Jag minns att bordsbenen kläddes in i ”strumpor” av vit filt.Härigenom slapp man att få märken av små sparkande barnskor. Jag har under alla år träffat på många som i sin barndom gick i faster Signes Kindergarten och hade glada minnen därifrån.

Elsa och Signe och antagligen också Louise i sin säng,  månade mycket om sin stora familj och de samlade minst en gång varje år, på Lucia, alla syskonbarn hemma på Wittstocksgatan. Även jag, som var det lilla sladdbarnet och i barndomen inte nådde mina kusiner längre upp än till knäna, skulle vara med ! Det är just tack vare denna närvaro som jag har minnen av alla mina kusiner, utom förstås, de två som dog innan jag föddes.Och jag har klara minnen av dem alla. Nu är det bara jag kvar från den generationen. Tre ingifta finns kvar, när detta nedtecknas: Gunilla Uggla, änka efter Lars-Gustaf, Gunnar Ljungdahl, änkling efter Ebba samt Agneta, änka efter  Carl Reuterswärd.

Ernst AXEL G:son, född 1888, valde Flottan som sitt vapenslag. Blev kapten 1918. Lämnade Flottan med avsked 1921. Emigrerade till Sydamerika, där han stannade, längsta tiden i Paraguay, till sin borgång 1946.

BERTIL G:son, född 1890 på Karlberg, min pappa. Officer vid Kungl. Svea Livgarde. Gymnastiklärarexamen 1915. Lärare på Krigsskolan i olika perioder. Kapten 1926. Tjänstgjorde efter Karlberg i Boden från  från 1933 på I 19 och som major på generalstaben därstädes. Överstelöjtnant vid I 4 i Linköping 1937. Överste och sekundchef för Kungl. Göta Livgarde 1938. Ansvarade för nedläggningen av detta Livregemente. Chef på Karlberg 1940-1944. Stf Militärområdesbefälhavare vid 5:e Milo i Karlstad, 1944- 45. Utnämnd till Föreståndare för Gymnastiska Centralinstitutet (GCI), från hösten 1945 en tjänst som  aldrig hann  tillträdas. Bertil G:son avled hastigt under en joggingrunda i Mariebergsskogen i Karlstad, den 29/9 1945. Bertil blev allmänt känd för ”gemene man” genom Morgongymnastiken i radio  –  ett program som gick från hösten 1929 t o m han sista levnadsdag. Programmet sändes under terminerna sex dagar i veckan i direktsändning. Knappast någon som hade radio kunde undgå att bli underkunnig om vem Bertil Uggla var. Radion hade endast en kanal. Televisionen fanns knappast i sinnevärlden. Hade man radio, var man hänvisad till denna enda kanal.

THORSTEN G:son, född 1892, var den ende av sönerna som valde ett annat yrke än att bli officer. Han utbildade sig till Forstmästare  –  en skogs-utbildning. Thorsten förolyckades genom drunkning vid Mellbystrand 1923.

BENGT G:son, Gustafs och Augustas yngsta barn, föddes 1894 på Karlberg. Blev officer på Kungl. Svea Livgarde, I  1. Var under ett antal år lärare på Krigsskolan. Var liksom sin bror Bertil en framgångsrik idrottsman i de militära grenarna, särskilt fäktning där han tog flera svenska mästerskap. Bengt var en styrkemässig bjässe. Somliga kallade honom för ”Pianolyftaren”. Det har berättats att när Bengt,  på Karlberg skulle presentera en off. aspirant som ryckte in några dagar senare än sina kurskamrater lyfte han upp aspiranten, som sittande på Bengts hand , som på en bricka, visades upp för plutonen. Vid ett annat tillfälle, denna gång i Berlin, 1936 (?) var Bengt ute med några vänner på ett café. Vid ett annat bord satt en mycket vacker kvinna, som väckte Bengts intresse så pass att han började ögonflirta lite lätt med henne. Kvinnans manlige följeslagare blev rasande av svartsjuka och skickade över sitt visitkort  med utmaning i slagsmål utanför lokalen. Bengt tog emot kortet, läste vad där stod, bröt av ena hörnet på marmorskivan och skickade över marmorbiten  till den ursinnige, utan kommentarer. Denna droppade av med ”svansen mellan benen”.

Comments